Fredagen den 16 Maj
Kl 12 begav vi oss i väg från Hassela, Lena, Sylvia och jag, Sonia, mot Leksand. Det är 6:e gången i ordningen vi ska vara med där, så man börjar känna till vägen dit!
Som vanligt, vi är väldigt traditionsbundna, stannade vi i Alfta vid värdshuset för en matbit. Det blev dagen rätt med sallad bröd och vatten. Smarriga efterätten kunde man ju inte undvara, så den följde med den också.
Vi fortsatte, och klockan han bli 17 innan vi kom till campingen strax utanför Leksand.
Efter lite krångel med bommen in till campingen, kunde vi leta oss till stuga nr 9. Alla stugor har ett namn, vår hette "Låt'n" och vägen där stugan är hette "Dansgattu". Vi tog och bäddade i ordning sängarna och fixade lite, så vi skulle slippa det till natten.
Lena bäddar sin säng.
Sen for vi in till Leksand, och Svea salen för att hämta våra program och namnskyltar som prydligt skulle sättas på tröjan, så alla såg vad vi hette och vilken bio vi representerade.
Kl 19 startade första filmen på Visir Bio, den hette Flyga Drake. Ett amerikanskt drama som till största delen utspelar sig i Afganistan, där den tar sin början i ännu oförstört land, innan invationen av Sovjet och talibanregimen. Det är en djupt rörande berättelse om vänskap, familj, förödande misstag och försonande kärlek. Mycket bra!
En kopp kaffe/te och smörgås smakade bra innan nästa film tog vid, kl 21.30.
Min brors flickvän hette den och visades på Svea Bio. Trästolar! Men med denna roliga film hann man aldrig känna av träsmaken. Detta var en amerikansk komedi om en ensamstående 3 barns far som träffar på drömkvinnan - som visar sig vara sin brors flickvän. Många och hjärtliga skratt blev det, och snyft, en hel del romantik också.
Ja, så var fredagen till ända, och vi rullade ut till campingen. Trötta och ovaggade somnade vi gott.
Lördagen den 17 maj
Sen for vi in till Leksand, och Svea salen för att hämta våra program och namnskyltar som prydligt skulle sättas på tröjan, så alla såg vad vi hette och vilken bio vi representerade.
Kl 19 startade första filmen på Visir Bio, den hette Flyga Drake. Ett amerikanskt drama som till största delen utspelar sig i Afganistan, där den tar sin början i ännu oförstört land, innan invationen av Sovjet och talibanregimen. Det är en djupt rörande berättelse om vänskap, familj, förödande misstag och försonande kärlek. Mycket bra!
En kopp kaffe/te och smörgås smakade bra innan nästa film tog vid, kl 21.30.
Min brors flickvän hette den och visades på Svea Bio. Trästolar! Men med denna roliga film hann man aldrig känna av träsmaken. Detta var en amerikansk komedi om en ensamstående 3 barns far som träffar på drömkvinnan - som visar sig vara sin brors flickvän. Många och hjärtliga skratt blev det, och snyft, en hel del romantik också.
Ja, så var fredagen till ända, och vi rullade ut till campingen. Trötta och ovaggade somnade vi gott.
Lördagen den 17 maj
Utanför stugan
Vilken chock!! Efter en snabb blick ut, så ville man bara dra täcket över hvudet, och krypa till kojs igen! Aj aj aj... en decimeter snö hade det kommit! Men det var bara att ignorera, frukosten serverades på restaurangen på campingen och den ville man ju inte missa.
Lite tidsfördriv mellan filmerna...
9.30 började lördagens program med en inledning och uppror på Svea Bio, utav Våra Gårdar, som arrangerar detta evenemang. Sen blev det en promenad till Visir Bio för att se dansfilmen Step Up 2-The Street. Det var en förhandsvisning, har premiär den 27 juni. En riktigt bra film om Streetdansande gäng. Det riktigt ryckte i benen ett tag!
Så här såg det ut utanför Svea Bion
Ut igen i snöslasket! Termometern visade på 0 grader, vart tog solen vägen? Alla andra år vi varit på Filmdagarna har solen värmt och man har suttit ute och ätit lunch och gottat sig. Men i år stod trädgårdsmöblerna översnöade! Så det blev att sitta inne och äta lunch denna gång. Lunchen serverades på Restaurang Bosporen. Gott, som vanligt!
Sen gjorde vi en ovanlig grej, vi skolkade från nästa film! Lena var i behov av nåt annat på fötterna, så vi gjorde ett besök hos ortens skohandlare, som denna dag fick sälja många gummistävlar. Lena valde ett par röda. Vi besökte även bokhandeln, det har ju blivit tradition det med. Och med två mormödrar i sällskapet blev det även besök i ortens leksaks butik, förstås!
Kl 15 var det kaffe och frukt. Sen var det en förhandsvisning av Hennes envisa hjärta på Visir, som vi såg. Det var ett engelskt drama; Angel Deverell är en ung, fattig kvinna som i slutet av 1800-talet börjar klättra på den sociala stegen genom sitt författarskap. Lite som Borta med vinden. Bra film det med.
Ja, sen var det dags att äta igen. Middagen serverades på Siljans konditori. Efterrätten bestod av en tårt-buffé.
Mätta och belåtna var det dags för en svensk/norsk film som förhandsvisades på Visir. Kautokeino - Upproret hette den, och har preminär i september. Filmen är baserad på en sann historia. Det handlar i grova drag om en cynisk handlare (Spelad av Mikael Persbrandt) som vill hålla samerna med sprit för att kunna tjäna pengar. Gruppen blir frälsta och nyktra och då använder sig handlaren av både prästen och länsman för att försöka få tillbaka sina kunder och sätta stopp för skötsamheten. Det hela slutar i en katastrof för alla parter. Mycket bra film!
Sista filmen på lördagskvällen började 22:00 och var också en förhandsvisning. La Zona (premiär 11 juli) hette den. La Zona är ett lyxigt bostadsområde mitt i Mexiko City som är avgränsat med galler och skyddat av säkerhetsvakter för omgivningen där det råder total fattigdom. Tre killar från slummen bestämmer sig för att göra inbrott i ett av husen i La Zona vilket får ödesdigra konsekvenser för familjer på bägge sidor av muren. Också en rätt så bra film.
När vi kommer ut från Visir snöar det fortfarande, och närmare 2 dm snö ligger på marken.
Men med bra sommardäck och en skaplig bil tar vi oss utan problem hem till stugan igen, för att få sussa i några timmar.
Söndag 18 maj
Efter ihop-plockning och lite städning åt vi frukost på restaurangen igen. Snön ligger blöt och tung på träden, men det syntes på marken att den började smälta. Tack och lov, man började ju bli lite gruvsjuk för hemresan...
Så var det dags, vi intog biostolarna på Visir igen. Bang och världshistorien hette nästa film. En dokumentär om Bang, Barbro Alving, som skildrade hennes humor, de ovanliga ordbilderna, ärligheten och den självkritiska granskningen. Intressant men lite trist film i min smak.
Vi gick bort till Svea salen för att ta en kopp fika och sträcka på benen. Och en titt på termometern visade 10 grader. Och snön smälte tack och lov! Sen var det bara att gå tillbaka till Visir igen, för sista gången.
Helgens sista film var en förhandsvining av en romantiskt drama, My blueberry nights. (premiär 18 juli). Elizabeth, en sensuell ung kvinna med ett sårat hjärta, ger sig av på en oförglömlig resa, på flykt från sitt förflutna och på jakt efter sann kärlek. På hjärtskärande vackra platser och i klassiska Route 66-fik möter hon enigmatiska personligheter som leder henne framåt till det hon söker. Bra film, men kanske lite för seg... Lyckligt slut i alla fall.
Då hade vi avverkat alla filmer! Men inte maten, sista lunchen väntade på oss på Siljans konditori. Sen rullade vi hemmåt. Termometern låg fortfarande på 10 grader, snön hade smält, inte helt, det fanns en hel del kvar. Men ju närmare Hälsingland vi kom, desto mindre snö blev det, tillslut fanns det ingen snö alls, utan det vita vid vägrenen var vitsippor.
Enligt vår Leksand-tradition så blev det ett stopp i Edsbyn. Mjuk- och kulglass stod på menyn!
Smakade riktigt bra. Sen brassade vi hem till Hassela. Klockan 18 lämande chauffören av Lena på Kallbäck, och sen Sylvia på Berget.
Tack för en trevlig helg, tjejer! Hoppas vi kan göra om turen nästa år, och att solen och värmen är tillbaka då.
/Sonia
Mera bilder kommer så småningom....
